YOYOYO

Eyo motherfuckers, Im back! HAhaAH kanske, Erika? Louise? Amalia? VAD HÄNDE MED BLOGGCIRKELN?! Fast det är ändå roligt att skriva och låtsas att nån spionerar..

Eh om nån upptäckte att jag inte uppdaterat på länge beror det på mitt självpåtagna ytterst viktiga uppdrag att blogga för teatergruppens projekt Med gud som kondom!!
http://www.medgudsomkondom.blogspot.com/ yeeeeh.

Min klänning, som jag sytt själv, jag sydde en klänning!! Den blev snygg. Bild från Louise blogg http://www.dontusebombs.blogspot.com/ yeh puss

del 3

Nu tar han på sig sin skjorta, knäpper mödosamt knappar, drar handen genom håret flera gånger och kastar blickar mot mig. Klä på dig, säger han. Jag vill inte klä på mig. Jag vill vara naken i oändlighet. I blommor. Blommorna var aldrig så ljuvligt doftande som när du gick vid min sida. Klä på dig, säger han. Jag vill inte klä på mig. Jag vill dränka sorger i första kyssar i oändlighet. Han går in i badrummet och jag suktar efter de grå blommorna men mest efter det där bakom. Men det passar sig inte nu. Älskling. Men klä på dig för i helvete, säger han och jag höjer mitt ena ögonbryn utan att veta om det. Jag tar på mig de röda trosorna han slängt åt mig. Jag fångar klänningen med en hand innan den landar i min urätna filmjölkstallrik. Dina lockar dolde mig för världen, älskling. Jag krånglar mig in i klänningen och äntligen ler han, med sorg i blicken. Dränk alla mina sorger, älskling. Nej det passar sig inte nu. Vi tar på oss finskorna och går ut i solen. Skorna blänker i solen. Etthundraåttio centimeter i svarta lackskor blänker inte i solen.

Etta åtta nolla etta åtta etta åtta nolla etta åtta. Etta. Åtta. Nolla.

Del 2

högt uppe på berget finns ingen polis, där kan man gå naken och släppa en fis AGRO!

del 2 (är inte vackrare)

Sätt dig hos mig nu, vill jag säga, men jag säger inget. Vi pratar inte nu. Jag tänker på hans blommor. Fälten, ängarna och träden. Men det passar sig inte nu. Han skyndar sig över köksgolvet och tar upp sina kostymbyxor från det. Nej, ta inte på dig byxorna än, älskling. Vill jag säga. Och röva bort hans kalsonger och honom och mig själv. Aldrig så vackra. Han är etthundraåttio centimeter lång och arton år. Etta åtta nolla etta åtta etta åtta nolla etta åtta etta åtta nolla etta åtta. Jag älskar siffror. Jag älskar blommor. Fält, ängar och träd.

Scen 4 och Så skimrande var aldrig havet

Scen 4 är samtalet mellan predikaren och mannen. Hon är min fru. Hon är din fru. Hon är min fru! Du är hennes man. Jag är henens man! (manusförfattarna skrattar i soffan)

Jag läser Det andra könet och första kapitlet handlar om biologin och jag blev sänkt när jag läste det i natt för att jag inte kunde sova. Men sista meningen innan jag släckte var vacker. Och jag somnade till slut till mammas avslappnings-cd.

www.365saker.se

Del 1
Pojken äter från spisen. På spisen står en grå kastrull, och så skimrande var aldrig havet. Han är etthundraåttio centimeter lång och äter nudlar ur den skimrande kastrullen. Jag ser på honom och höjer mitt högra ögonbryn. Av någon anledning spänner han sina skinkor, kalsongen guppar upp och ner. Kalsongen är röd och prydd med grå blommor. När jag var barn älskade jag blommor, jag brukade pressa dem och sätta upp på väggen, inramade. Gullvivorna var vackrast. Nu är blommor på kalsonger vackrast. Blommor i kalsonger. Fälten, ängarna och träden. När sista nudeln slunkit ner i hans kropp vänder han kroppen mot mig och ställer kastrullen den grå i diskhon.

(Del 2 är vackrare)

blubb och en rolig hatt

för att det är natt för att
det tynger

för att det är natt för att

det piskar

för att det är natt

för att

ögonlock längtar jordens mitt men huvud vägrar sluta snurra, surra

musik sliter tag i bröst och livet för stort

sara för liten

för att det är natt för att

det smärtar

rostigt svärd som hugger och vrider

men mest för att det är natt och kropp vill sova

jag vill att min kropp ska bubbla

Scen 3 och snoret

Scen 3 är en predikan om äktenskapet.

Jag mår illa av äktenskap. Ibland.

Men jag har varit tillsammans med Jonisgodis i 20 månader nu! Tihihi.

Och jag har producerat tusen ton snor i 5 dagar nu.

Jag är en snormaskin. Jo det är sant.

Ni tror det regnar men det är gud som kissar.

Ni tror det snöar men det är mina snorpapperstussar.

Visst är de vackra?

Åh mitt snor.

Jag uppmanar alla att samla upp mitt snor, det kommer bringa er lycka och frid och i framtiden även penningar.

How low can you go?

Det här är en fisk som carlito har ritat och sparat i Mina bilder. Glada fiskeliskpappan. Så.. typiskt.

How low can you go?

Scen 2

I andra scenen vaknar hon upp igen med sin man och hon pratar om Cecilia och hon går iväg och han säger Glöm inte kyrkan! Och in kommer predikaren.